Wendy's Light (A short story by Shadowstorm)

_-ShadowStorm-_

Table of contents

Introduction
Part 1
Part 2
Part 3

Innehållsförteckning

Introduktion
Del 1
Del 2
Del 3

Last edited by _-ShadowStorm-_ (Jan. 31, 2021 15:13:55)

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

-carnivorous-sundew-

I’m definitely going to read this- IT SOUNDS SO COOL!

_-ShadowStorm-_

-carnivorous-sundew- wrote:
I’m definitely going to read this- IT SOUNDS SO COOL!

xD Thank you!

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Introduction

Please be warned. I am not trying to make this scary, but the main character dies. I censored it as much as I could, but if you are sensitive to this then I recommend that you do not read.-This story started as a dream, about people who sacrificed their lives for others an stayed behind on the earth to continue their work. In the dream, I was intrigued by the fact that all the people had pinpoints of light on their faces, like someone wrapped them in butterfly lights. This story is about one of the people in the group who's light fades. I hope you enjoy! I'll start writing soon! The rest of the story will be added on to this post as I write sections. There will be no chapters, and it will be a, well, short story! <3

Last edited by _-ShadowStorm-_ (Jan. 31, 2021 15:03:06)

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Part 1

There were two griffins outside Lliwen's house. Their names were Jerry and Jimmy. They sat as stone sits all day and watched the street, making sure nothing at all went wrong. You can't trust stone griffins. On warm fall days Lliwen would sit on the steps leading up to her family's apartment against the stone pillars which held her rocky friends. She would put her feet on Jimmy's pillar, rest her head on Jerry's, and lose her self in a book. That's what she was doing that one day when the griffins were supposed to be doing their job.

Last edited by _-ShadowStorm-_ (Jan. 30, 2021 21:59:47)

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Part 2

From the forest on the left side on the house, Lliwen heard voices. Low voices. The kind of voices that don't want to be heard. Lliwen glared are the griffins for a moment, then came to a decision as the voices got smaller in the distance. If the griffins weren't going to warn her, then she would do the job herself. Creeping into the woods she was a shadow, a cat with padded paws. She knew how to do this. Strange people came to her woods all the time, strange people with shining faces. Lliwen called them aliens. Her mother told her to stay away, but Lliwen couldn't resist. However, she never got close enough to hear what the aliens were saying until today.

Last edited by _-ShadowStorm-_ (Jan. 30, 2021 22:01:26)

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Part 3

Lliwen hid behind a large oak tree in the middle of the woods on the edge of a clearing. The aliens talked softly with their heads bowed together, not realizing Lliwen was so close. She strained to catch their words.
“I can't do it, Ms. Riley.”
“Yes you can.”
“No, I can't! I don't like this. Send me back.”
“That's impossible. You know that. The Collective needs you, Wendy. You can't leave.”
Lliwen opened her mental notepad and started writing. The aliens looks a lot like humans, except for their faces. They spoke English as well, but the alien who called herself ‘Ms. Riley’ had a bit of an Irish accent. Nothing made sense. If you didn't look at their faces, they WERE human. Maybe they're ghosts, she thought. Suddenly, she jumped. Ghosts! That's it! Before she could dwell on the possibility, a branch snapped under her foot and the strange peoples' heads shot up.

Last edited by _-ShadowStorm-_ (Jan. 31, 2021 15:11:40)

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

CharlieFryk

im blue da ba dee da ba daa

_-ShadowStorm-_

Introduktion

Var vänlig. Jag försöker inte göra det här läskigt, men huvudpersonen dör. Jag censurerade det så mycket jag kunde, men om du är känslig för detta rekommenderar jag att du inte läser. - Den här historien började som en dröm, om människor som offrade sina liv för andra och stannade kvar på jorden för att fortsätta sitt arbete. I drömmen blev jag fascinerad av det faktum att alla människor hade ljuspunkter i ansiktet, som om någon slog in dem i fjärilsbelysning. Den här historien handlar om en av människorna i gruppen som är blekna. Jag hoppas att du tycker om! Jag börjar skriva snart! Resten av berättelsen kommer att läggas till i det här inlägget när jag skriver avsnitt. Det kommer inte att finnas några kapitel, och det kommer att bli en novelle! <3

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Del 1

Det fanns två griffiner utanför Lliwens hus. Deras namn var Jerry och Jimmy. De satt som sten sitter hela dagen och tittade på gatan och såg till att inget alls gick fel. Du kan inte lita på stengrepp. På varma höstdagar satt Lliwen på trappan som ledde upp till sin familjs lägenhet mot stenpelarna som höll hennes steniga vänner. Hon lade fötterna på Jimmys pelare, vilade huvudet på Jerrys och tappade sig själv i en bok. Det var vad hon gjorde den en dag då griffinerna skulle göra sitt jobb.

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Del 2

Från skogen på vänster sida i huset hörde Lliwen röster. Låga röster. Den typ av röster som inte vill bli hörda. Lliwen stirrade på griffinerna ett ögonblick och kom sedan till ett beslut när rösterna blev mindre i fjärran. Om grifflarna inte skulle varna henne skulle hon göra jobbet själv. Krypande in i skogen var hon en skugga, en katt med vadderade tassar. Hon visste hur man gjorde det. Konstiga människor kom till hennes skog hela tiden, konstiga människor med glänsande ansikten. Lliwen kallade dem utomjordingar. Hennes mamma bad henne att hålla sig borta, men Lliwen kunde inte motstå. Men hon kom aldrig tillräckligt nära för att höra vad utomjordingarna sa fram till idag.

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

_-ShadowStorm-_

Del 3

Lliwen gömde sig bakom ett stort ek mitt i skogen på kanten av en röjning. Utlänningarna pratade mjukt med huvudet böjda ihop och insåg inte att Lliwen var så nära. Hon ansträngde sig för att fånga deras ord.
“Jag kan inte göra det, fru Riley.”
“Jo det kan du.”
”Nej, jag kan inte! Jag gillar inte det här. Skicka tillbaka mig. ”
"Det är omöjligt. Du vet det. Kollektivet behöver dig, Wendy. Du kan inte gå. ”
Lliwen öppnade sitt mentala anteckningsblock och började skriva. Utlänningarna ser mycket ut som människor, förutom deras ansikten. De talade också engelska, men utlänningen som kallade sig 'Ms. Riley hade lite irländsk accent. Ingenting var meningsfullt. Om du inte tittade på deras ansikten var de mänskliga. Kanske är de spöken, tänkte hon. Plötsligt hoppade hon. Spöken! Det är allt! Innan hon kunde fundera på möjligheten, knäppte en gren under hennes fot och de konstiga folks huvuden sköt upp.

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

The_Little_Halfling

Oooh its very interesting!! The collective?! Does this . . . Perhaps . . . Have to do with kotlc?

_-ShadowStorm-_

The_Little_Halfling wrote:
Oooh its very interesting!! The collective?! Does this . . . Perhaps . . . Have to do with kotlc?

xDD nope, sorry. but there's a keefe caracter in it!

'All those who wander are not lost'
'Alla som vandrar går inte vilse'

Discuss Scratch